Vad är MR och hur fungerar det?
Principer för MR (Magnetisk Resonans Tomografi)
- Vatten har avgörande betydelse för MR
- MR använder radiovågor
- Frisk och sjuk vävnad innehåller olika mycket vatten
Vatten har avgörande betydelse för MR
MR fungerar därför att människans kropp till största delen består av vatten (ca 75 %). En vattenmolekyl (H2O) består av två väteatomer (H) och en syreatom (O). Kärnan i varje väteatom består av en enda proton. Under normala förhållanden snurrar dessa protoner hela tiden och de omges därför av ett litet magnetfält. Normalt är dessa magnetfält slumpmässigt orienterade (dvs. de har inte någon viss gemensam riktning). När en person placeras i en magnetkamera, som i princip är en mycket stor och kraftfull magnet, orienterar sig protonerna i personens kropp antingen med eller mot kamerans starka magnetfält.
MR använder radiovågor
För att skapa en bild skickas korta pulser av radiovågor genom en särskild antenn (kallad spole) mot det område som ska undersökas. Dessa pulser rubbar protonernas balans så att de ändrar orientering.
Frisk och sjuk vävnad innehåller olika mycket vatten
Styrkan hos MR-signalen från en viss kroppsvävnad hänger samman med hur tätt protoner sitter i vävnaden och således vävnadens vattenhalt. Ju mer vatten vävnaden innehåller, desto starkare blir MR-signalen och desto bättre blir bilden. Det är därför som människans (och djurs) kroppar är idealiska för avbildning med magnetkamera. Olika vävnader innehåller olika mängder vatten, och sjuk och skadad vävnad innehåller vanligen mer vatten än frisk vävnad. Vid MS står hjärnan och ryggmärgen (centrala nervsystemet, CNS) i fokus. Skador i CNS har högre vattenhalt än normalt.
