Myelin och dess betydelse
Myelin, den substans som omger de flesta nervfibrer, påskyndar överföringen av nervimpulser till andra delar av kroppen. Förlusten av myelin kan förlångsamma och t.o.m. blockera dessa impulser, vilket leder till ett antal symtom.
Nervcellerna överför impulser
Nervcellerna har långa, tunna, rörliga fibrer för impulsledning. Impulserna är elektriska signaler som leds längs nerven. De långa nervfibrerna kan leda impulser mellan avlägsna delar av kroppen, t.ex. mellan ryggmärgen och benmusklerna. Nerverna transporterar meddelanden mellan olika delar av kroppen.
Myelinet påskyndar impulsledningen
De flesta nervfibrer är omgivna och isolerade av ett fettskikt som kallas myelin. Denna substans påskyndar impulsledningen. Med jämna mellanrum avbryts eller sammansnörs myelinskiktet vid de så kallade Ranviers noder.
Impulserna hoppar från nod till nod, vilket innebär att överföringen sker snabbare än om impulserna skulle färdas längs hela nervfibern. Nervfibrernas myelin kan hjälpa till att överföra en signal med en hastighet som överstiger 100 m i sekunden, dvs. lika snabbt som den snabbaste racerbil.
Förlust av myelin leder till många olika symtom
Om myelinskidan som omger nervfibrerna skadas eller förstörs, blir nervimpulserna långsammare och långsammare eller leds inte vidare alls. Impulsen överförs nu längs hela nervfiberns längd, vilket tar mycket längre tid än om den skulle hoppa från nod till nod.
Förlust av myelin kan också leda till att nervimpulserna kortsluts eller att impulsledningen blockeras. Ett område där myelinet är förstört kallas en lesion eller plack.
Om nervimpulserna förlångsammas eller blockeras av lesioner leder detta till många olika symtom, som samtliga är yttringar av funktionsstörningen i nervsystemet. Dessa störningar omfattar sensoriska rubbningar (t.ex. dimsyn) koordinationssvårigheter, gångproblem och svårigheter med kroppsfunktionerna (t.ex. bristfällig blåskontroll).
