En presentation av Docent Magnhild Sandberg
Neuroscience – neurovetenskap – bjuder på ständiga genombrott och nästan dagligen kan man läsa i tidningar och höra i radio och TV om ny kunskap, nya undersökningsmetoder, nya behandlingar. All information sprids blixtsnabbt och det kan vara svårt för den enskilde att skilja science från fiction.
Jag har blivit ombedd att på denna sida bidra med att förklara sådant som kan vara svårt att förstå, att visa på samband som i förstone inte är uppenbara. Jag har valt att ta några steg tillbaka och har valt ut några ”milstolpar” inom multipel skleros (MS), som är det område där jag själv har haft mitt hjärta under hela min tid som neurolog.
Innan jag blev neurolog hade jag under ett år en forskningstjänst i USA men valde efter hemkomsten till Sverige att bli neurolog. 1975 disputerade jag i Lund på en avhandling som innehöll både ett kliniskt arbete om synnervsinflammation (ett vanligt första symtom inom MS) och laboratoriearbeten om ryggmärgsvätska från personer med MS. Alla avhandlingar är barn av sin tid och skall betraktas ur det perspektivet. Egentligen hade ingen dittills varit intresserad av synnervsinflammation. Jag kunde därför 1974 för första gången visa att det fanns ett samband mellan vissa arvsanlag och risken för synnervsinflammation och att dessa arvsanlag var de samma som man något år tidigare hade påvisat var associerade med MS. I mina tidiga arbeten med ryggmärgsvätska visades också för första gången att olika slag av vita blodkroppar, B-celler som producerar antikroppar och T-celler som har andra immunologiska funktioner, återfanns i ryggmärgsvätskan och att olika undergrupper av B-celler, sk kappa- och lambda-celler, fanns i en annan proportion än i blodet. Med radioaktivt märkta aminosyror gick det att visa att dessa celler från varje enskild MS-patient producerade precis samma äggviteämnen i provröret, som återfanns i patientens ryggmärgsvätska. Därmed var det bevisat, att det äggvitemönster, som neurologer letar efter i varje patients ryggmärgsvätska i samband med diagnostik av MS, bildas inne i ryggmärgsvätskan och inte passivt passerar från blodet in i ryggmärgsvätskan. Detta hade dittills varit en kontroversiell och mycket diskuterad fråga.
Under de många åren efter min disputation har jag fortsatt att intressera mig för ärftliga faktorer, immunologiska förändringar och virus som orsak till MS. Men inte minst har jag känt stor glädje i att ta hand om personer som fått MS. Detta är fortfarande en del av mitt liv, men en större del utgörs av undervisning i olika sammanhang och i olika länder samt bedömning av patientsäkerhet i stora internationella behandlingsstudier.
Det är lärorikt, det är spännande, och det är berikande på många olika plan. Jag hoppas kunna förmedla detta också till den läsekrets som finner sin väg till den här sidan.
