01 - 08.02.2009, 09:54

Pia skrev i sin krönika om kärlek och rädsla. Jag tyckte det var tänkvärt.
Sedan tror jag att om man är spontan (har nära till känslorna) och har ett starkt libido så har man en del "gratis" för att ge kärleken ett övertag över rädslan.
Vad tror ni andra?

03 - 08.02.2009, 14:46

helt riktigt gert arne så känner jag med att det är, nackdelen som de ofta kan bli är att bli missförstådd och lägga oehörda tider på förklaringar och ändå få en kännsla av misstroddhet, vilket leder sen till att va glad och blixtsnabbt till superirritation, att folk inte har mer tålamod och nån gång lär sig att saker och ord har olika betydelser för olika folk i olika perspektiv och inte tar åt sig och hårddrar allt utefter sina egna perspektiv :(

exempel finns i min tråd om kunskapskanalen, vill tillägga att för mig har ordet idiot mindre betydelse, menar mindre illa än andra tror osv, förknippar de mer med att göra fel för stunden typ, och att jag inte heller själv vill bli förknippad som fin i kanten, men kan va nog så jobbigt att nå ut eller fram med det, det är som folk vill göra om mig till vad de vill jag ska vara, bara för dom tror veta bättre om allt och vara fina i kanten är nog bara en ursäkt till att villja omvända, puhhh
sen kan samma folk ha kul och skratta framför mr bean, helan och halvan, rosa pantern osv.

är i grunden mycket glad oftast och spontan, men omgivningen kan göra en fullständigt galen emellanåt
:-)

ha de gott

05 - 08.02.2009, 18:04

Ett litet inlägg, snabbt... Malmö, fortsett att skriv som du gör, jag gillar dina åsikter, ibland måste man, alla är inte så duktig att skriva orden man har sin munn, jag är en av de... Vi provar inte att omvända dig med våra åsikter, utan det är ochså ett val till: hålla tyst eller skriva?
Skrivkram(p) från Glensan

07 - 11.02.2009, 08:30

Har tenkt i gjennom hva som skrmmer meg mest og har kommet fram til at det er det ukjente.
Men så er det også slik at det er forskjell på "ukjent" også. Jeg elsker å møte nye mennesker, bli kjent og finne ut av hva og hvem de er, uansett hvor i verden de kommer fra.
Men så har du andre ting, som f eks MS som jeg har levd med i 14 år. Man skulle jo tro jeg hadde blitt vandt til å leve med den nå. Men jeg er fremdeles like redd hver gang jeg har et shub. Ikke for selve shubet men for hva som er igjen etter 6 mnd. Denne "scenen" har jeg entret flere ganger og tilsynelatende takler jeg det bra men innerst inne er jeg livredd for fremtiden hver eneste gang. Jeg vet at iløpet av de 6 mnd har jeg allerede tilpasset meg den nye situasjonen og redselen har gått over til sorg og aksept, men alikevel..........
Men det er kjærligheten til min familie og til livet som gjør at jeg "overlever" redselen, bruker den til å finne nye veier å gå, for til slutt bli en så god utgave av meg selv som det er mulig.

klem porscha