01 - 21.07.2007, 13:58

Blir galen... måste få gnälla av mig, är så deppig nu. Jag har lyckats ta reda på vart neuro-remissen skickades och det var till en privat mottagning. Helt ok, om det nu inte var så att han har semester i 2.5 vecka till. Hoppas bara att det sen går fort, jag har fått tillbaka kramperna i nack/axelmusklerna. Dels så är dem superspända hela tiden och gör ont. Känns som om jag har nackspärr nästan, och sen vid vissa rörelser så börjar det krampa. Och självklart vid fel tillfälle

Igår hade sambon ett epilepsianfall och hans skakningar gjorde så ont i mina muskler, och när jag skulle ge honom en kram så började nacken att krampa. Såg nog lite komiskt ut, jag skrek rakt ut och tårarna sprutade och fick nästan panik, inget jag gjortde minskade smärtan. Han var helt borta och förvirrad efter sitt anfall.

Jag vill så gärna få reda på vad som är fel, är det MS eller något helt annat. Men så jag kan få behandling. Kramperna är värst nu, för dem kan komma när som hellst och gör så ont att jag bara skriker. Inte så kul när man inte är hemma.

Provade avslappning, har en cd-skiva med det och det hjälper mot spänningarna och håller i sig någon halvtimme. Jätteskönt, men jag orkar inte så länge till nu. Dem andra symtomen kan jag tackla, har haft dem ett tag nu. Men när smärtan kommer helt plötsligt och inget finns att göra.

Ska hålla ut 2 veckor och sen se, vill undvika vårdcentralen så länge det går. Tänkte ringa sjukgymnasten och se om dem kan göra något eller tipsa om vad jag kan göra för att kramperna och spänningarna lossnar. Fick prova TENS på en mässa, men sånt lär jag ju inte få låna utan diagnos.

Känns bara så hopplöst nu, vänder väl om ett tag men ändå

03 - 21.07.2007, 22:49

Hej Doden!
Jag lider med dig av hela mitt hjärta!!!
Har du ingen Neurologakut i närheten där du bor??
Jag önskar att du snart får hjälp mot din smärta!
Tänker på dig !
Kramiz Smulan

05 - 03.08.2007, 16:45

Låter kanon, jag har haft strul med telefonen så det har inte blivit något samtal till sjukgymnasten. Och på tisdag hoppas jag att komma fram på telefontiden till neurologen och få en tid snart. Får se vad han säger.

Blir ju galen av att sitta still och bara vänta...

07 - 07.08.2007, 13:52

Nu är jag så arg, förbannad, besviken och jätterädd.

Sambon ringde neurologen som jag fått remiss till, dem har mottagit den men jag kommer inte få komma dit förrens TIDIGAST mitten av oktober och troligen få vänta ännu längre. Nu är detta en privat mottagning med en läkare. Jag förstod inte det när reumatoligen skickade remissen utan trodde det var till sjukhuset, men ändå.

I remissen står misstanke om borrelia eftersom jag varit i fästingtäta områden. Då är det viktigt att man behandlas snabbt för att minska risken för ev. kvarstående men.

Har hållt på i snart ett år för att få hjälp. Senaste 7 månaderna så har jag varit ordentligt dålig i perioder. Jag skulle fått träffat nerulolog när dem la in mig på sjukhuset men den läkaren jag träffade fick för sig att jag fejkade och inte var så kass som jag sa. Fick prata med honom i 10 min så han lyssnade inte ens.

Som dem flesta här så har jag haft många olika symtom i perioder. Det är inte bara min höftsmärta som är problemet, som läkarna hakar upp sig på hela tiden. Det är mitt minsta problem. tex. har jag haft problem med mage och tarmar den senaste månaden något jag aldrig haft innan. Har stålmage, aldrig magsjuk osv.

Jag blir så rädd, tänk om det jag har går att bota, eller hade gått om jag fått hjälp direkt. Tänk om jag kommer vara dålig resten av livet för att jag inte fick rätt behandling från början.

Även vid MS är det viktigt att sätta in rätt behandling snabbt om jag fattat allt rätt.

Vet inte vad jag ska göra längre, vet inte ens om jag kan plugga/jobba med det jag vill i framtiden, så just nu går jag arbetslös för att jag inte kan plugga. Sjukskriven blir jag inte heller, för läkaren vågar inte. Tur att soc-handläggaren är otroligt duktig och förstående.

Jag funderar på att ta kontakt med öppenpsyk igen, hade en svår depression för 2 år sedan. Måste få någon att prata med, förutom sambon. Är så mycket som känns osäkert. Ska jag vara sjuk resten av livet eller kommer jag bli frisk?

Börjar bli akut med hjälpmedel också, jag har en rullstol som jag köpt själv men den är egentligen för liten och dynan stenhård så jag får ont av att sitta, men gå orkar jag inte mer än 100m i taget och sen vila. Stå mer än i ett par sekunder så skakar benen och jag trillar ihop i en hög. Men några hjälpmedel eller sjukgymnastik blir inte förrens jag har diagnos eller läkares order på papper...

F-N! jag är bara 26 jag borde plugga, jobba, resa, fundera på barn, supa skallen av mig med konstiga vänner inte vara skiträdd för vad som pågår.

Ska försöka ta en fajt till med vårdcentralen och se om dem kan skriva en akutremiss till sjukhuset om dem kan ta emot mig snabbare. Men vårdcentralen ger inte ut tider mer än på måndag morgon, om det inte är så att man är jättesjuk, villket dem inte anser att jag är. Och på måndag är jag upptagen för jag ska följa med sambon på läkarbesök, och det är superviktigt.

Mitt liv är helt förstört, jag vill bara veta vad som är fel så jag kan börja leva igen, varesig det är med MS, hjärntumör, borrelia eller som frisk.

Var tvungen att skriva av mig, vet varken ut eller in längre... :,(