Färger, vilka tillhör dem egentligen?

DECEMBER KRÖNIKA MS-portalen
1 december 2011

Färger, vilka tillhör dem egentligen? I vårt genomgråa land, med våra mellansvensson normer, finns det folk som har åsikter om vilka färger vi får använda och inte. Det borde vara lag på att vi alla ska använda så mycket färg vi bara kan, på hus, kläder, saker och sinnen. Vad håller vi vuxna på med egentligen? Det är vi som lär våra barn om världen, och hur vi ska bete oss med varandra. Vi vuxna som i sin tur också har lärt sig av våra föräldrar, som i sin tur har lärt sig av sina föräldrar. Ja, ni förstår. Så förlegade tankar som förs vidare. Varför fortsätter så många vuxna att lära ut nonsens, rent ljug och fördomar? Nu måste vi ändra på det.

Min son kom hem från dagis och grät en dag för fem år sedan för att han haft en ”tjejfärg” på tröjan? VAD ÄR DET FÖR FÄRG? Det finns inte en sådan färg. Vem har lärt barnet som retade min son för att han haft en rosa t-shirt, att det finns ”tjejfärger” och ”killfärger”? Antagligen en ”omtänksam” förälder, farförälder eller kanske till och med förskollärare som lär ut helt ogrundade fördomar till barn. Utan att ens skämmas. Hur kan man på allvar påstå att färger inte är för alla? Att man är en fel eller annorlunda pojke om man har rosa tröja eller en fulare eller mycket ”killigare” flicka som har dödskallar på sina jeans. Att lampor som ser ut som fotbollar bara är för pojkar och att bara flickor gillar att gå på dans och ridning. Det är ren galenskap.

Tänk att vara fem år och inte få välja den tröja man själv tycker är fin, vilken färg den än har. Att det inte räcker att vara en bra kompis, hel och ren, man måste också välja färger på kläder av rädsla. Rädsla för att annars bli förtryckt av ungar som har haft otroligt dåliga rådgivare. Vad ljuger de rådgivarna mer om? Att alla människor inte är lika mycket värda? Att folk från andra kulturer är konstiga och flänga, men de får vara det för att de inte kommer från Sverige? Att förtryck är okej så länge det är föräldrar som skadar sina barn och säger att det är för deras eget bästa? Lögner och förtal. Tänk om inga vuxna hade lärt ut vad som är ”tjej och killfärger”. Då hade inte en liten femåring gråtit så hjärtskärande den dagen. Vad sa jag till honom? Jag sa: - Det finns inga tjej och kill-färger. Färgerna tillhör alla. Du kan välja vilken färg som helst på dina kläder och saker. Alltid. Så klart.

Min pojke valde att vara Lucia, samma år på dagis. Ingen av hans kompisar i luciatåget reagerade på det, det var många andra som också var lucia. Sex stycken små lucior närmare bestämt. Fem flickor och en pojke. De som reagerade däremot var flera föräldrar, varav en sade: - Tänk om han är bög? Nu kommer han att bli mobbad. Hur kan du låta honom styra ut sig så där?
– Vaddå? Varför ska du mobba honom?, svarade jag. Vad taskigt av dig. Han är ett barn som känner sig fin och har kul med sina kompisar idag. Jag ser inget fel i det. Vem han väljer att ligga med när han blir vuxen är hans ensak. Det har varken du eller jag med att göra. Vill man få tyst på någon snabbt, var detta ett bra sätt. Ett litet tips.

Min son fick nu i höst en ny cykel. Vi tittade på massor av olika och en var bra både i storlek och pris. – Ska vi ta den? – Neeeeej, inte med den färgen… skrek min son. Mannen som sålde den sa: - Precis grabben. Det här var ingen färg för dig, va? Det fattar du väl morsan att killar på 10 bast kan ju inte åka runt på en chockrosa hoj. Min son svarade: - Nej precis, hade cykeln varit ljusrosa, hade det varit mycket bättre. Det är min favoritfärg. Vi åkte vidare och hittade till slut en silverfärgad cykel (ljusrosa fanns inte), Silverfärg är också en favoritfärg för min son. Det är tydligen tillåtet i samhället. Ingen har kommenterat hans val av silverfärg. Märkligt! Är det inte lite väl mycket Alexander Bard över silverfärg? Låt barnen få njuta av färger! Alla typer och sorter av färger! Världen kommer att bli mycket vackrare då!

Lisa Lundin

Klicka här för att kommentera krönikan