Lilla grälskolan…

11 mars 2010

Alla blir vi arga ibland. Riktigt förbannade. Eller sårade. I alla konstellationer där det finns fler än två människor finns risk för konflikt. En människa kan räcka för att bråk och konflikt med sig själv ska uppstå. Hundar, katter och alla andra djur har också dispyter och rena slagsmål. Det är väl det som ska skilja oss människor från djur att vi inte slår varandra när vi är oense. Tyvärr är alldeles för många kvar i djurstadiet fortfarande år 2010.

Vänner, kollegor, föräldrar, partners, barn, syskon, bekanta, grannar, okända människor på bussen eller i tvättstugan. Alla man älskar eller inte älskar men har en relation till utgör uppenbart en grogrund för bråk.

Det gör ju inte att vi väljer bort att ha relationer. Vi törs skaffa barn fast vi kan gissa att om tre år kommer vi ha ett smärre krig om en mobiltelefon som treåringen vill ska simma i toaletten och mamman vill ska ligga fint och bo i handväskan. Det gör inte heller i de flesta fall att vi väljer bort att älska någon nära för att riskera att man blir oense ibland. Eller att man väljer att arbeta helt ensam för att konflikter inte ska uppstå. Man väljer oftast och tänker på det positiva relationen ger i första hand.

Se det som ett bankkonto. Jag investerar kärlek och energi i denna relation och sätter in det på relationskontot så ska jag inte ha mindre kvar än när jag börjat investera. En relation som ger mer energi än den tar är en bra relation. Och en relation som ger storvinst på energikontot hela tiden är super-duper-bra. Då kan man känna sig rik som ett troll! Det finns kostnader också. I form av konflikter. Har man då ett stort insatt kapital av kärlek, som till sina barn exempelvis, så kommer kontot inte ner på noll eller ens minusresultat så att man måste göra konkurs i relationen. Även fast tonårsbarnet har tågluffat runt hela Europa under två månader utan att ringa hem en enda gång. Men det kan kosta mycket och så får man sakteliga börja bygga upp kapitalet igen.

Där konflikterna hela tiden urholkar kärlekskapitalet och förtroendet så att man får slita och gneta och kämpa och man blir utblottad mentalt och känslomässigt får man helt enkelt avluta det kontot eftersom det inte ger någon avkastning alls. Efter samtal så klart och efter att man har gjort försök att kompromissa. Det gäller äktenskap, arbetsrelationer eller alla relationer som gör att man konstant i slutänden hamnar på minus.

Konflikter och olika tänkande kan vi slå fast existerar överallt i olika grad. Från pyttesmå missförstånd till stora kränkningar, rejäla misstag och övertramp på integritet. Det mesta går alltid att reda ut. På direkten eller när det har fått gå en tid. Man kan säga förlåt eller acceptera en ursäkt. Eller acceptera att man tycker olika om just en sak men vi kan samarbeta ändå. Intäkterna överstiger kostnaderna.

Blir jag ilsken kan jag bli dum och elak också. Riktigt jävlig faktiskt. En verbal kulspruta, Jag kan hitta personens ömma punkter och sticka vassa ordnålar i dem. Beroende på hur arg jag blivit eller hur mycket skada jag vill göra. Sen är jag tom, dum och ångerfull. Det är inget skönt. Så jag försöker skrika av mig för mig själv först. Det är inte farligt att visa att man är arg, men dum och elak, det går bort.

Reta inte upp någon i onödan eller reta upp dig på något i onödan.

Säg bara det du kan stå för när du inte är arg också. Se på saken utifrån- behöver det vara en konflikt eller går det att lösa direkt?

Bråka sedan om det saken gäller - det är inte farligt att argumentera.

Erkänn när du har fel, acceptera att andra kan ha fel. Säg Förlåt. Kolla av dina relationskonton och stäm av att de är på plus eller gör något åt det.

Lisa Lundin

Klicka här för att kommentera krönikan