Jag är inte den jag trodde jag var…
14 januari december 2010
Jag har ändrat mig som person. Så snabbt det kan gå ibland. Jag måste ändra min presentation här på portalen. Den gamla stämmer inte alls längre. Jag känner inte igen mig själv. Men det är inte bara otyg med förändringar. Det kan ju berika också… men vi får se vart denna leder…
– Vad har hänt? tänker du..
Har hon fått barn igen? Säkert trillingar, elller kanske femlingar? Nu har hon en stor annorlunda familj med sju barn och 30 liter mjölk i veckan som ska handlas och fyrtio maskiner tvätt som ska tvättas varje dag. Är det barnantalet som ska ändras?
Nej, än så länge är det inga nya familjemedlemmar som har annonserat sin ankomst.
Vad är det då då? Har hon skiljt sig igen? Denna gång från sin stora kärlek som spatserade in i livet förra året. Det var väl ändå tråkigt. Tänk att en del aldrig kan få en relation att fungera. Hur bra partner en del möter så är det ändå aldrig nog. Fattar de inte att gräset inte är grönare på andra sidan? Ja, då kan hon ju sitta själv där i sitt hus med sina barn igen. Hon kanske skulle testa att bli nunna ett tag. Det må jag då säga, skilja sig från sin stora kärlek, hur dum får man bli? Eller hon kanske blev lämnad. Tvärt en dag så låg bara en lapp på bordet… ”Tack för allt, hejdå. Nu går livet vidare mot nya äventyr”. Vilken gris hon hade träffat. Hur kan man lämna en kvinna som så har öppnat sig och älskat varje sekund de har haft tillsammans och han har sagt samma sak? Ja, då var det lika bra det. Mister du en står det dig tusen åter. Lycka till! Det måste vara det som ska ändras? Nej, absolut inte! Personen jag lever med är min livskamrat. Min älskare, bäste vän och inspiratör. Som ett ”Kinder-ägg”, tre saker i en. Och god är han också och full av överraskningar! Så det kommer inte att ändras alls. Någonsin.
Har hon bytt jobb? Tröttnat på att vara egen och att uppträda? Tröttnat på att skriva krönikor? Jaha, nu jobbar hon i tunnelbanan och stämplar kuponger medan hon pratar i mobilen med en vän och läser en bok samtidigt. Det trodde jag aldrig. Det är vad hon jobbar med som ska ändras.
Nej, jag har mitt drömjobb som innehåller allt och lite till. Ett jobb som jag kan planera helt efter mina egna psyksika och fysiska förutsättningar. Det byter jag inte ut i första taget.
Nej, sanningen är den att jag har börjat titta på tv igen. Redan i år på två veckor har jag sett fler program än jag gjorde på hela förra året. Har gillat det dessutom.
Efter en smärre magåkomma som vi drog på oss för någon helg sedan hamnade vi i tv-soffan och såg frågesportprogram, naturprogram, nyheter, underhållningsprogram, dokumentär, film, doku-såpor, barnprogram, amerikanska sit-coms, mm. Och sedan har jag blivit kvar i soffan. Nu fattar jag varför jag valt bort Tv tidigare. Det är inte för att det görs dåliga program. Det är för att det tar så mycket tid. Men har man hela familjen omkring sig så är det också ett trevligt sätt att umgås på, ibland. Vet inte om det berodde på min tillfälliga sjukdom eller om det var något speciellt med det programmet, men Top Model har blivit min favorit. Jag kan nu sätta på Tv:n när jag är ensam också. Har jag blivit totalt galen eller är detta mitt nya jag, som kommer att leva som en slav under tv-tablåernas tider. Inrätta mattider och arbetstider efter flera års gamla nostalgirepriser som rullar på dagarna. Kommer jag börja beställa saker från Tv-shop eller ringa in på någon fånig ordfläta för att vinna 5000 någon dag? Jag vet inte vart detta leder. Men en sak vet jag! Jag vill vara med i Let´s Dance. Gud så roligt det skulle vara! Så egentligen borde jag stänga av Tv:n nu och gå på danskurs i stället. Så jag redan kan lite innan de ringer. Ska bara kolla lite på reklamen först…
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
