Lisas krönika 20 mars - 09
Att söka efter sinnesro…
20 mars 2009
Söker på nätet. Får upp några träffar och en ruta där det står:
Menade du: sinnesrubbad, syrenes, kines, åsneskri eller sideros?
”Ge mig kraft att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden…”
Det var Franciskus av Assisi, en munk på 1200-talet som myntade de orden. Förutom namnen på mina barn och dem jag älskar är det de vackraste ord jag vet.
Sinnesrobönen kallas den och är känd världen över. Anonyma alkoholister använder den i sitt arbete att tillfriskna. Jag använder den i mitt dagliga liv och flera vänner med mig, utan att ha ett direkt missbruk att relatera till.
Att acceptera det man inte kan förändra...
– Dåligt uttryck. Jag kan aldrig acceptera att jag blivit sjuk, säger en vän med en kronisk sjukdom. Att acceptera behöver inte vara att resignera, att inte bry sig, att helt hålla med… Att acceptera kan vara att se saker för vad de är. Så här ser livet ut nu. Men det behöver inte göra det för alltid. Att släppa taget om det som faktiskt är. Att avsluta kampen mot något man aldrig kan vinna över, i rådande situation. Att acceptera en situation som den är kan frigöra energi på att fokusera på något man faktiskt kan göra något åt.
Mod att förändra det jag kan…
För att hitta nya lösningar, förändringar kan det behövas mycket mod. Vi kan bli så låsta i våra mönster och mallar, känna trygghet i invanda rutiner, personer, miljöer att vi begränsas som människor. Det är lättare att gå i gamla säkra spår fast man inte riktigt trivs än att snubbla sig fram på nya vägar. Ibland blir vi tvingade att förändra oss och vår existens för att livet leker med oss. Och livet kan vara en väldigt hårdhänt lekkamrat som vi alla vet. Men får vi modet att förändra det vi kan för att må bättre kan svårigheterna vi möter vara nyckeln till ett bättre liv.
Och förstånd att inse skillnaden…
Det här kan vara det svåra… vad är vad? Har jag förståndet och förmågan att se klart på min situation kan man undra. Det är ofta jag känner mig helt rudis. Kan jag acceptera en sjukdom jag inte vill ha? Lägger jag mig inte platt för livets nycker då?
Vi kan bara förändra oss själva och våra tankar. Ta eget ansvar för våra egna liv. Jag har accepterat min diagnos fullt ut. Hur mycket jag än skulle kämpa kommer den att finnas kvar. Därför har jag släppt tanken på att utrota den från mitt system, men har haft modet att förändra rutiner i livet för att kunna leva i vänskap med något jag inte själv har valt. Det har gjort mig bättre på att välja det jag vill ha omkring mig för övrigt. Allt ifrån kontakter, relationer, mat, kläder, aktiviteter, arbete. Det har ändrat mitt liv till det bättre. Missförstå mig rätt. Jag är inte glad att jag har MS, men är glad för alla positiva förändringar i livet som har hänt på grund av sjukdomen. Eller tack vare kanske jag ska säga.
Att ha sinnesro är ett sätt att samla energi och göra sig själv tydlig. Att leva med de orden i bakhuvudet och hjärtat kan ta oss framåt. Så tack till dig gamle munk som så fint formulerade ett verktyg till ett bättre liv. Undrar vad han hade varit med om för svårt? – Ja, just ja han var ju munk… Måste man ha varit med om det värsta för att uppskatta livet fullt ut? Eller kan vi alla välja att prioritera det goda och leva riktigt innan något tråkigt händer? Det vore ju drömmen!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
