Lisas krönika 26 feb - 09
Sportlov…hjälp!
26 feb 2009
– Vi vill åka skidor, mamma. – Jaha, vilka sportiga friskusar jag har fått till barn. Kan det vara mina gener? – Mamma, kan du åka skidor?
– Visst kan jag det! Mamma ska bara ta fram sina skidor. De står nog… ska vi se. Det är bara 20 år sedan jag använde dem sist…
Efter en halv dags letande och flyttande av kartonger och skrot, i garaget, i källaren på vinden, med två barn som först tjatat på varför det tar så lång tid att komma ut, sedan gråtit och skrikit av ledan att vänta, sedan vrålat högt av förtjusning när de hittat julkartongerna, tömt dem och pyntat en trasig stol till sportlovsjulgran... då, är mamman redan trött på skidåkning. När dessutom gamla trasiga leksaker som lagts upp på vinden i väntan på att förpassas till en värdigare viloplats, vid namn container, har burits ner i barnrummen igen… då, skriker och grinar mamman. Svettig och trött som att ha åkt hela Vasaloppet innan skidorna ens har hittats… Då står de där, skidorna, Längst in i ett hörn. – Hurra! Ungar, nu kan vi åka!
– Mamma, jag är hungrig. – Vi har ju nyss ätit frukost! Oj, redan dags för lunch? Det tog visst fyra timmar att leta fram skidorna. – Då äter vi nu så tar vi en mysig skidtur sedan, med varm choklad och apelsiner. I tanken ser jag oss sitta på en liten kulle vid skidspåren i skogen, solgass och vintervita nejder omkring. Rödblommiga och glada.
Efter maten på med overaller, på alla, utom på mamma som inte har några bra vinterkläder. Men dubbla strumpbyxor, jeans och mysbyxor ovanpå blir lika varmt som ett modernt skidställ. Inte lika snyggt och bekvämt, men ändå. Nu ska vi ut och njuta i vinterdagen. – Mamma, jag är bajsnödig. Av med overaller. Toabestyr. På med overaller. Ut. Baxa in ungar, skidor och stavar i bilen. Bara två repor i lacken som syns riktigt bra, och en repa som nästan bara anas. Så iväg.
–Just ja, varm choklad, apelsiner. Äh, det får vi ta när vi kommer hem. Framme. Det börjar skymma. – Mamma, det är kallt.
Nu ska vi åka skidor! Vilken härlig dag! Eller eftermiddag. Efter att ha hjälpt två barn på med skidor, vantar, stavar. och fått på sig själv pjäxor och skidor ”from hell” förstår jag varför det är 20 år sedan jag åkte skidor sist. Bambi på hal is, brukar man säga när benen halkar åt olika håll. Här är det mer Muminmamman på hal is. De otympliga lagren med kläder på mamman gör omfånget lika stort som en muminbuk och orden som kommer ur mammans mun väses fram på finska för att barnen inte ska förstå kraften i dem. Barnen skrattar glatt när de tror att mamma tokar sig och ramlar med flit, pladask i snön för att skoja. Mamman skrattar inte alls när snön kryper in på ryggen under mysbrallor, jeans och dubbla strumpbyxor. Efter att ha fått hjälp upp av en snäll herre som skrattar lika gott som barnen, är mamman rödblommig på kinderna. Dock inte av frisk luft. Nu bär det äntligen i väg i spåret. Mamma halkar först. Sedan två barn som redan har fått nog av en skidtur i spåren. – Mamma, jag vill åka hem! – Jag är törstig! – Tyst nu och känn friden… – Uuäähhh, jag bara ramlar, mamma hjälp mig upp! – Aaahh, min skida har lossnat, mamma hjälp mig upp!
– Aaaj! Där var det mamman som högg staven i foten. Gamla pjäxor har verkligen inget motstånd i sig. Tur att foten redan är bortdomnad av köld så hugget inte känns så svårt. Tre figurer, varav en stor, ligger och krälar i spåret med skidor och stavar i en salig röra. Vet inte vem av oss som grinar högst. Vilken härlig utfärd! Hem igen.
Imorgon tar vi lat-lov! Bara vara hemma, böcker, tidningar och TV hela dagen. Ibland är det en sport att bara vara och göra ingenting! Fram för fler lat-lov i skolorna!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
