Äntligen får man vara häxa
28 oktober 2010
Nu är det snart dags att verkligen få vara häxa utan att be om ursäkt för det.
Det skulle firas Halloween lite oftare. Jag ska slå alla rekord i häxkonster har jag tänkt.
Vad skönt att vara riktigt odräglig och gapig, arg och busig på en och samma gång. Gärna lite skitig också och oförskämd. Och skrämmande. Det ska jag vara.
Jag kommer inte att duscha alls denna vecka så att håret blir riktigt fett och stripigt. Så att jag börjar lukta illa. Häxor luktar illa tror jag. Kanske ska knäcka lite ägg som får ruttna i handväskan. Det känns mer otäckt då. Häxor har väl inte handväskor förresten… hmmm, jag får gå knäcka lite ägg i grannens handväska stället. Det blir bra. då blir det bus på samma gång.
Jag ska förbättra mitt utseende till en riktig satmara. Dra ner ögonbrynen i pannan, stirra iakttagande och utforskande med svarta kisande ögon på allt och alla. Ha hopbitna käkar med gnisslande tänder, samtidigt som läpparna är krökta till ett föraktfullt leende. Tänderna ska vara svarta. Jag kommer att se grym, riktigt grym ut.
Jag ska träna varje dag på ett ihållande häxskratt som kan få blodet att frysa till is på dem som hör det. Jag ska få alla från små barn till vuxna män att gråta av skräck bara de hör min uppenbarelse. Katterna i kvarteret kommer att gå omvägar förbi vårt hus för att de känner vilken häxkraft som råder i området.
Alla barn som kommer och ringer på dörren i helgen och säger ”Bus eller godis” kommer jag skrämma slag på genom att dra upp dörren med blodiga händer iklädd svart slängkappa och vråla AAAAAAAAAAAAAAARGHHHHHHHH allt jag kan. De kommer ylandes att ta sig hem så fort som möjligt. Jag kommer inte att behöva köpa hem godis alltså. Ingen kommer att våga busa vid vårt hus ändå. Skönt. Jag ska vara värst av alla häxor och spöken denna afton.
Det ska bli en kul helg med pumpa-lyktor och spökerier. Barnen tycker att jag tar i för mycket med all planering. Det räcker, tycker de, att jag följer med dem ut en liten stund och ringer på hos de närmsta grannarna, med mina vanliga kläder på mig. BARA barnen ska få vara utklädda. Vad är det för trams? Är man med i leken får man leken tåla. Jag har ju tänkt att mina häxkonster ska gå till historien.
Barnen tycker att jag ska lägga energi på annat. På viktigare saker. Hitta ett forum för min eventuella ångest och oro och kanalisera kraft på något positivt. Inte skrämma småbarn och gamla tanter i grannskapet.
Barnen tycker inte att jag har hittat min grej i detta med Halloween. De tycker att jag projicerar någon form av ilska mot samhället och kanske till och med mot detta med att vi firar Halloween, genom min tänkta mastodont-manifestation när jag ska vara häxornas HÄXA. Att jag får någon sorts barnslig tvärtemotvilja i mig och ska vara värst, fast jag egentligen bara vill ta det lugnt. Sitta hemma med tända ljus och mysa med familjen. Minnas familjemedlemmar och vänner som inte finns hos oss längre och i stillhet fira Alla Helgons Dag om ytterligare en vecka. Inte karva mina händer blodiga i stenhårda pumpor för att göra lyktor som inte ens lyser. Inte lägga ut massor med pengar på kläder och tillbehör för något som inte behöver firas. Kan det vara så mamma? Vad rätt dom har! Tänk vad barn kan vara kloka ibland.
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
