Lisas krönika 30 september - 09
Vem är jag?
30 september 2009
Jag har blivit intervjuad några gånger i mitt liv och har då fått frågan:
– Vem är du?
– Ja, vem är jag, egentligen? Det är ju en litet klurig fråga. Det beror ju ganska mycket på dagsformen…
– Jag en mycket elak, ogin, skarp och vrålande person. Jo, det är sant.
Helt utan kompromissvilja. Orättvis, trångsynt och lättirriterad. Ilskan ligger som ett bultande pannband över skallen. Allt som rör sig i min väg riskerar att cyniskt ratas om det kommer mig för nära eller stör min sfär. Allt är bara skit.
Man har sprungit försenad till bussen efter att ha försovit sig och får ändå stå och vänta på att bussen är sen. Kan de aldrig hålla tiden?
Bussföraren skriker för högt i högtalaren vid varje station. Det super-dyra kaffet från Pressbyrån bränner på tungan och är åt skogen för beskt och passar på att rinna ut över jackan i brist på uppskattning. Solen skiner för varmt. Att den har mage att skina över huvud taget. Eller också blåser det för kallt. Ingenting är bra och kommer inte att bli det heller. Löven som ramlat från träden stinker unket och murket och får mig att må illa. Telefonen ringer för mycket, vad vill alla människor? Har de inga egna liv? Känns som hela världen är skapad för att vara tvärtemot just mig. Vad orättvis världen är...
Den här vansinnigt trista sidan dyker inte upp så ofta, tack och lov. Då skulle jag bli tokig på mig själv. Att se allt på tvären är så otroligt hämmande och blockerande och tråkigt. Men den blåsvarta sidan existerar och när jag märker att den är på väg fram kan jag nu fnissa åt mina egna tankar och se hur löjlig jag blir. Hur svårt jag gör det för mig själv.
Speciellt vid stress eller för lite sömn dyker ful-sidan upp för mig och gör livet ännu svartare. Därför sover jag mycket och försöker så långt det är möjligt att ta en sak i taget. För att må så bra som jag vill och kan göra.
Vi har alla tusen olika sidor i oss. För att vi inte ska bli ovänner med oss själva måste vi lyfta fram de sidor vi trivs med och gillar bäst hos oss själva. Och acceptera att alla andra sidorna finns i oss också. Även om de inte är så trevliga. Blir man medveten om sina brister kan man göra något åt dem. När de mindre positiva sidorna dyker upp kan man hantera dem. Man slipper vara en pina för sin omgivning hela tiden. Man är det bara när man verkligen vill eller bara inte förmår att tygla sig. Man får göra så gott man kan. Så om någon frågar mig vem jag är så blir svaret:
En ömmande älskvärd mor, en charmerande sällskapsdam, en eldig älskarinna, en sval gammal flamma. En tjatande monstermorsa. En sprudlande glad väninna. En rolig komiker. En proffsig affärskvinna. En ms-trött väldigt liten tjej. En 100 år gammal dam. En förstående klok medlare. En besviken, försmådd, ensam trasa. En tuff brud i lyxförpackning. En vilande tant . En klantig, fumlig pajas. En nyfiken, intresserad tjej.
En levande, tänkande, reagerande människa. Inte helt fullkomlig på alla sätt, och inte helt perfekt. Det gör mig till just den jag är. Och jag trivs oerhört bra med det!
Lisa Lundin
Klicka här för att kommentera krönikan
Du måste vara registrerad och inloggad på mötesplatsen för att kommentera krönikan.
Klicka här för att logga in eller registrera dig.
