Rekommendationer inom MS-behandling
År 2002 publicerade American Academy of Neurology (AAN) sina riktlinjer för klinisk praxis beträffande sjukdomsmodifierande behandlingar vid MS. AAN grundade sina rekommendationer på resultaten av ett antal kliniska prövningar, och fäste därvid särskilt avseende vid de prövningar som de bedömde var väl utformade och vetenskapligt sunda. AAN hade fyra graderingar för sina rekommendationer:
- Fastställd som effektiv, eller
- Troligen effektiv, eller
- Möjligen effektiv, eller
- Ej bevisat
Deras främsta rekommendationer är följande: (Goodin m.fl. 2002 ref 1)
Beta interferon
Beta-interferon bör övervägas för patienter som löper stor risk att utveckla kliniskt definierad MS eller redan har skovformad MS eller sekundär progressiv MS och fortfarande upplever skov.
Det är osäkert hur effektiva beta-interferoner är hos patienter med sekundär progressiv MS som inte upplever skov.
Beta-interferon minskar skovfrekvensen enligt både klinisk bedömning och MR-fynd hos patienter med MS eller kliniskt isolerade syndrom, dvs. patienter som har haft ett skov med symtom av MS-typ men vars MS-diagnos inte är bekräftad.
Beta-interferon bromsar troligen förloppet med fortskridande funktionsnedsättningar.
Det kan tänkas att vissa MS-patienter, t.ex. de som har fler skov eller de som befinner sig i ett tidigare skede av sjukdomen, är lämpligare kandidater för behandling med beta-interferon.
Det är troligt att en dosökning ger ökad effektivitet, men detta kan bero på tätare dosering snarare än på den högre dosen.
Glatirameracetat
Vid skovformad MS bör glatirameracetat övervägas för att minska skovfrekvensen.
Glatirameracetat kan möjligen bromsa förloppet med fortskridande funktionsnedsättning vid MS.
Det finns inga evidens som ger stöd för användningen av glatirameracetat vid progressiv sjukdom.
Glukokortikoider
Glukokortikoider är till kortsiktig nytta vid akuta MS-skov, men de förefaller inte ha någon långsiktig effekt på funktionsförmågan.
Det kan tänkas att regelbundna pulser av glukokortikoider kan vara till nytta i den långsiktiga behandlingen av RRMS.
Andra behandlingar
Följande behandlingar kan möjligen vara till fördel för vissa MS-patienter:
- Cyklofosfamid (yngre patienter med progressiv sjukdom
- Metotrexat
- Azatioprin
- Cladribin
- Cyklosporin (risken för biverkningar väger tyngre än potentiella fördelar)
- Mitoxantron (risken för biverkningar väger tyngre än potentiella fördelar)
- Intravenöst immunoglobulin
- Plasmautbyte (vid svåra akuta skov hos patienter utan tidigare funktionsnedsättning)
Referenstext
1 Goodin DS, Frohman EM et al. Disease modifying therapies in multiople sclerosis. Report of the Therapeutics and TechnologyAssessment Subcommittee of the American Academy of Neurology and the MS Council for Clinical Practice Guidelines. Neurology 2002;58:169-178.
