Olika sätt att medicinera
Hur fungerar de olika sätten när man tar en medicin?
Läkemedel kan tas på olika vis och nedan beskrivs några olika sätt att ta en medicin. Det beskrivs även hur läkemedlens olika formuleringar kan påverka absorption, distribution, biotillgänglighet och utsöndring.
De olika sätten som beskrivs är:
- I tablettform
- Intravenöst (iv)
- Intratekalt
- Intramuskulärt (im)
- Subkutant (sc)
Tabletter
De flesta läkemedel ges i form av tabletter, som sväljs ned via munnen. Denna administreringsväg (peroral) är oftast det enklaste sättet att tillföra läkemedel. Tablettform fungerar bra med sura läkemedel (eftersom magsäckens insida är sur) eller fettlösliga läkemedel (som snabbt absorberas av cellerna). Läkemedel som består av proteiner, t.ex. insulin eller interferon-beta, bryts ned i magsäcken på samma sätt som proteinet i livsmedel, vilket innebär att administrering i tablettform inte är särskilt effektiv.
Injicerbara medel: intravenös injicering (iv)
Intravenös administrering innebär att en lösning innehållande läkemedlet injiceras direkt i vener. Injicering är det snabbaste och mest direkt sättet att ge ett läkemedel och man undgår också ”första passage-effekten”. Bolusdosen av läkemedlet går först till hjärtat och därefter till blodomloppet. För vissa läkemedel ges hela dosen på en gång och för andra tillförs dosen under en viss period (en infusion). Du kan ha fått intravenösa injektioner av steroider, t.ex. metylprednisolon.
Injicerbara medel: intratekal injicering
Intratekal administrering innebär att man placerar nålen i området kring ryggmärgen så att läkemedlet administreras direkt till centrala nervsystemet. Svår spasticitet vid MS behandlas ibland med t.ex ett spasmolytikum med spinal angreppspunkt, som kan administreras intratekalt. Även medel för ryggmärgsbedövning (t.ex. under förlossningar) ges intratekalt.
Injicerbara medel: intramuskulär injicering (im)
Vissa läkemedel injiceras direkt i en muskel. Eftersom muskler har en riklig blodtillförsel kommer läkemedlet snabbare ut till resten av kroppen än vid oral tillförsel. Om muskeln masseras efter injektionen ökar blodgenomströmningen och därmed påskyndas distributionen till resten av kroppen.
Vid behov av långsam tillförsel kan man ge intramuskulära injektioner av läkemedel med förlångsammad frisättning eller i depåform.
Intramuskulära injektioner kan ibland vara ganska smärtsamma eller obehagliga därför att de tränger djupt in i muskelskikten där det finns rikligt med nerver. Om ett blodkärl punkteras kan ett blåmärke uppstå. Intramuskulära läkemedel behöver inte ges lika ofta som intravenösa eller subkutana (se nedan) injektioner, men de bör initialt ges av utbildad vårdpersonal eller under ledning av utbildad vårdpersonal eftersom det krävs vissa färdigheter för att ge en sådan djup injektion och man måste veta hur man undviker träffa ett ben eller en nerv.
Trots det tar människor själva regelbundet sina intramuskulära injektioner när de har undervisats av utbildad vårdpersonal och känner att de behärskar tekniken. Alternativt besöker man till exempel en distriktssköterska för att få hjälp med injektionen.
Injicerbara medel: subkutana injektioner (sc)
Vid subkutana injektioner distribueras läkemedlet till vävnaden strax under fettlagret under huden. De är inte särskilt smärtsamma eftersom det finns mycket få blodkärl och nervändar i underhudsvävnaden. Läkemedlet absorberas vanligtvis långsammare (och därför jämnare) än vid intramuskulär injicering. Vid behov av långsam tillförsel kan depåläkemedel användas. Det finns en gräns för hur mycket läkemedel som kan tillföras genom subkutana injektioner (volymen får inte vara för stor). Precis som vid intramuskulära injektioner underlättas absorptionen om injektionsstället masseras. Lokala reaktioner kan förekomma på injektionsstället men man kan bemästra detta problem genom att byta injektionsställe.
Människor som behöver subkutana injektioner kan lära sig att ta injektionerna själva. När de har undervisats av utbildad vårdpersonal, klarar de sig på egen hand och får därigenom större frihet. Många människor tar regelbundet subkutana läkemedelsinjektioner på egen hand.
Olika nålar på olika sätt
Eftersom den subkutana nålen skall tas i underhudsfettet är den tunnare och kortare jämfört med den grövre och längre intramuskulära nålen, som skall stickas djupt ända in i muskelskiktet.
Nålen till vänster på bilden är en extra tunn subkutan nål (0.30 mm i diameter) jämförd med en vanligt förekommande intramuskulär nål till höger
Stickschema för subkutan injektion (sc), interferon beta 1-b
Nedan finner du en schematisk bild med rekommendation var du kan injicera subkutant med interferon beta-1b.
Är du osäker, rådfråga alltid din kontaktsjuksköterska.
Injektionshjälpmedel, subkutan injektion (sc)
Om du av någon anledning känner rädsla eller obehag av att injicera läkemedlet subkutant, kan många gånger en så kallad AUTOINJEKTOR vara ett bra hjälpmedel. Autoinjektorn är ett helautomatiskt injektionsverktyg som du manuellt laddar med den med läkemedel färdiguppdragna sprutan. När du trycker på avfyrningsknappen sticks nålen in och läkemedlet injiceras automatiskt. Användandet av en autoinjektor har också visat sig kunna minska eventuella lokala hudreaktioner vid injektionsstället (ref 1-2).
Bipacksedeln är viktig
Du som använder beta-interferon hittar en bipacksedel (faktablad) i läkemedelsförpackningen.
Bipacksedeln innehåller viktig information om läkemedlet och du bör läsa den noggrannt. Stilen är ganska liten i bipacksedeln och anledningen till detta är att läkemedelsföretagen vill försäkra sig om att all information finns med.
Är det något som du inte förstår, bör du kontakta din neurolog för rådgivning.
Referenser
1. Use of an automated injection device for the delivery of interferon beta-1b
Carlo Tornatore and Denise Bartlett
Washington DC
Presented at Congress: 2001: 126th ANA, Chicago, USA
2. Tolerability of interferon beta-1b (Betaferon®/Betaseron®) can be significantly improved using both interferon-free needle and automated injection techniques
Tornatore C, Bartlett D
Washington DC, USA
Presented at Congress: 2002: 12th ENS, Berlin, Germany
